W&T

Jag har kommit till ärmen på min Amenoato, och eftersom jag är så nöjd med resultatet i övrigt vill jag gärna få till en ärm som känns rätt också. 

Den översta bilden visar resultatet enligt beskrivningen. Jag tyckte det kändes som lite för många förkortade varv och repade upp några stycken, samtidigt som jag uteslöt minskningsvarvet, för att se vilken effekt det skulle ha på det jag upplevde som en nästan strutliknande ärm (mittersta bilden). Den nedersta bilden visar resultatet med endast tre förkortade varv och ett minskningsvarv - det får bli mitt val.

Snart blir det fästfest och blockning!

Mmmontering

En halv helg med montering blev det i alla fall... Jag känner mig stärkt och är nästan benägen att ge mig i kast med en ny kofta, för att riktigt få gotta mig i alla tekniska trick jag lärt mig!

Portugisisk uppläggning - demo

Nu finns en egenhändigt och mycket amatörmässigt arrangerad demo av portugisisk uppläggning, som lärt av Sanna Sköld, på YouTube. Varianten på uppläggning gör avståndet mellan maskorna större än normalt och passar bra till spets- och hålstickning.

DEMO

Uppläggning på portugisiska

Jag har hittills inte varit något riktigt fan av spetsar. Inte av stickade och inte av några andra. Men dagens aha-upplevelse hör ändå ihop med spets- och hålstickning... Portugisisk uppläggning, wohoo!

Fram och tillbaka istället för runt

Inför helgens bröllop hade jag ett tag en ambition att sticka en klänning till E också. Eller egentligen, att sy en klänning med ett delvis stickat framstycke. Jag letade efter en beskrivning på bred stickad spets och fastnade för mönstret på Carrie Bostick Hoges Imogen Wool. Men fick det inte att stämma. Alls. Förrän jag insåg att man naturligtvis måste göra lite justeringar om man stickar bara en del av ett mönster som är ämnat för rundstickning. Justeringar som i att spegelvända vartannat varv... (Hade jag, som man borde, läst igenom hela beskrivningen innan jag började hade jag ju snabbt konstaterat att det var runt man skulle sticka och inte fram och tillbaka. Men jag brukar inte vara så bra på att göra det. Läsa hela receptet i förväg alltså).

Projektet slutfördes inte, och jag glömde visst bort att dokumentera. Men, jag var ändå väldigt nöjd med min bedrift. Man kan glädjas åt små misslyckanden också!

Lappat

 

Jag vet inte riktigt vad det är med mig och lappar. Men jag använder dom. Flitigt. Till än det ena än det andra. Den här gången är det ett par gamla tweedbyxor som kommit till återanvändning. På en, faktiskt, alldeles ny tröja i Kama från Noro. Tekniken för att sammanfoga fram- och bakstycke på axeln är också återanvänd - Kitchener stitches (som givet för ändamålet tycker jag). Ja, och så blev det en liten ficka också. Mest för skojs skull. Utgångspunkten är ett enkelt tröjmönster som jag visste passade mig storleksmässigt, med några ändringar och lite improvisation längs vägen... 

Hdc2tog

Jag säger bara en sak: Youtube är fantastiskt!

Tappade maskor

Jag har "förstört" min sjal. Och det var jättekul. Bästa lördagsnöjet faktiskt!

Precis som beskrivningen antyder händer allt på det sista varvet - Då tappar man några maskor i början och slutet för att skapa det, enligt mig, effektfulla mönstret med trådar på tvären. Som på en stege. Hur spännande som helst.

Efter detta drama fick jag tillfälle att använda kitchenerstygn igen (jag börjar känna mig riktigt bekväm med dom, men man får inte sitta och tänka på annat under tiden man syr). Den provisoriska uppläggningen var lite pillig att få upp (eftersom jag inte lyckats få till det speciella provisoriska sättet att lägga upp på, som jag läst ska finnas, la jag upp som vanligt, i avvikande garn, för att sen pilla bort uppläggningsvarvet efter att maskorna på det första riktiga varvet fångats upp på sticka). Men det funkade.

Nu ska jag blocka innan jag bestämmer mig för vad jag tycker om det slutgiltiga resultatet.

Axel

 Tada! Nu har jag provat grafta en axelsöm (sy ihop maskorna med kitchenerstygn) och undrar ännu mer varför man inte gör det oftare? Det blev ju jättebra, om jag får säga det själv :)

... En axelsöm till och en halsringning, plus ett gäng trådar att fästa, sen är Pippis nya tröja klar att använda!

Men kolla

I made it!

Tidigare har jag undrat om man inte lika gärna kan maska av och sy ihop två stycken med stygn som liknar maskor istället för att använda Kitchener Stitch  eller grafting (som jag också märkt att det kallas). Men det här blir faktiskt något annat. Varför fogar man inte samman tröjor med såna här stygn oftare? För den som är nyfiken att prova rekommenderar jag en titt på Purl Bees tutorial, eventuellt i kombination med the Knit Witch's filmsnutt ...

... Nu kan jag göra färdigt sjalen! Och dom fingerlösa vantarna som jag avbröt i februari (för vantsäsongen är visst inte riktigt över än)!

Oh, no!

... Jag har gett mig på ännu en beskrivning som avslutas med Kitchener Stitches. Och det upptäcker jag nu, när det bara är slutet kvar. Ok, dags att lära sig något nytt. Och användningsbart. Tror jag.

In the desert

Här hade jag tänkt att sjalen med dom tappade maskorna skulle vara klar. Så att jag kunde posera i den. Men det är den inte. Jag får titta på filmen om hur kitchener-stygnen ska göras några gånger till innan jag vågar mig på det sista momentet.