Inför helgens bröllop hade jag ett tag en ambition att sticka en klänning till E också. Eller egentligen, att sy en klänning med ett delvis stickat framstycke. Jag letade efter en beskrivning på bred stickad spets och fastnade för mönstret på Carrie Bostick Hoges Imogen Wool. Men fick det inte att stämma. Alls. Förrän jag insåg att man naturligtvis måste göra lite justeringar om man stickar bara en del av ett mönster som är ämnat för rundstickning. Justeringar som i att spegelvända vartannat varv... (Hade jag, som man borde, läst igenom hela beskrivningen innan jag började hade jag ju snabbt konstaterat att det var runt man skulle sticka och inte fram och tillbaka. Men jag brukar inte vara så bra på att göra det. Läsa hela receptet i förväg alltså).
Projektet slutfördes inte, och jag glömde visst bort att dokumentera. Men, jag var ändå väldigt nöjd med min bedrift. Man kan glädjas åt små misslyckanden också!
